Enlig husförhörslängderna i Stockholm så är hon född 1876.
Flyttar in till Stockholm 1899 .Är då skriven som piga hos familjen Nils Svanström,
bohållare. Bosatt på Kaptensgatan 12. Sedan står hon skraiven på Mäster Samuelsgatan 18, hos
med.dr Per Otto Ulmgren åren 1900 till 1903. Blir sedan piga hos Bengt Ingeström,
civilingenjör på Grevgatan 5 1903-1904. 1904-1906 skriven som piga på Sibyllegatan 11. Åren
1907-1908 Karlaplan 10. Åren 1908-1918 tjänarinna på Lilla Vatugatan 14, hos med. dr Karl
Flensburg.Från 1918 är hon hemsköterska och bosatt på Karlavägen 48.
Bor hos familjen målaremästare Gustaf
och Frida Tidlund åren 1918-1920 Frid är syster till hennes svägerska Hilda Karlsdotter. 1920-1923 så bor hennes
brorsdotter Ebba Sofia Ingeborg Sundberg också hos denna familj. 1920-1921 så är hon skriven i diplomathäftet Rote 1
Storkyrkoroten Fredsgatan 13, som tjänarina hos Kungliga sekreteraren R Sager. Följer med hans
familj till London. Sagerska huset är numera Sveriges statsminister officiella residens.
1924-1926 skriven på Biblioteksgatan 29.
Byggherren Carl Daniel Robert Sager, född 1850, var diplomat, hovman och politiker. Hans far, brukspatronen för Ryfors bruk, dog redan 1858 och medan Robert Sager beslöt sig att ägna sig åt diplomatbanan överlät han åt den yngre brodern Edvard Sager att förvalta godset. Efter avslutade studier inleddes diplomatkarriären som attaché i Paris 1874. 1887 utnämndes han till legationssekreterare i Sankt Petersburg. Han hade däremellan hunnit bli kammarherre hos kung Oskar II] En livskris ledde till att han blev katolik, och därmed var hans politiska karriär bruten och han begärde avsked. 1888 ingick han äktenskap med Marie Moltke-Huitfeldt, som var dotter till Danmarks minister i Paris och liksom Sager katolik. Paret delade sin tid mellan Ryfors, Paris och Sagers bostad i Stockholm. Året därpå föddes sonen Leo. Svärföräldrarna var förfärade över parets påvra Stockholmsbostad och erbjöd i utbyte mot barndomshemmet Ryfors ett grannslott till deras egendom Glorup samt en påvlig adelstitel. Sager lät sig inte lockas utan satte istället igång ett omfattande ombyggnadsarbete för att förvandla Stockolmsbostaden till ett respektabelt privatpalats.
1880 hade Robert och Edvard Sager köpt fastigheten nr. 2 i kvarteret Lejonet, där den senare snart löstes ut varvid Robert stod som ensam ägare. Huset på tomten var en 1700-talsbyggnad i två våningar och sju fönsteraxlar bred toppat av ett triangelformat gavelfält med hjulekerfönster. År 1883 inlämnade Sager ett ombyggnadsförslag där fönstren på andra våningen drogs ned till gesimsen och försågs med smidesräcken. Inspirationen var här fransk och Sager hade under sin Paristid bedrivit studier i arkitektur hos arkitekten Jean René Pierre Litoux. En flygel uppfördes på gården också.
Efter att det angränsande Adelswärdska huset stod färdigt 1890 lät myndigheterna Sager förstå att han måste bygga på sitt hus. Detta då det i allt för stor utsträckning genom sin låga höjd bröt med de omgivande byggnaderna. 1893 lämnade Sager in nya ritningar till byggnadsnämnden. Litoux hade utformat förlagan som sedan bearbetats av Sager själv. Huset byggdes på med en våning och fick sin nuvarande stil med drag av fransk renässans och höga mansardtak, som ett parisiskt hôtel particulier. Entréporten höjdes till två våningar och ovanför denna placerades ett centralt burspråk. Ombyggnaden fullföljdes aldrig helt enligt planerna och 1899 fick arkitekten Gustaf Lindgren ansvaret för utformandet av gårdsfasaderna och nya gårdsutrymmen. Samtidigt flyttades husets entréer till sidoflankerna istället för i mittaxeln. En ny huvudtrappa skapades i det som tidigare varit planerat som galleri. 1901 kunde byggnaden slutbesiktigas.
Efter Robert Sagers död 1919 ärvdes huset av enda barnet
Leo. När han dog 1948, utan bröstarvingar, testamenterades huset till Katolska
kyrkan med förbehållet att hustrun Vera skulle få bo kvar till sin död.
Sagerska huset var det sista bebodda privatpalatset i Stockholms innerstad då
Vera Sager dog 1988. Bortsett från rivningar av köks- och stallbyggnader på
gården, för att lämna plats för UD:s arkivbyggnad, hade få moderniseringar
skett under åren och katolska kyrkan bjöd då ut fastigheten för försäljning,
varvid den köptes av staten för 45,5 miljoner kronor i syfte att omvandlas till
permanent statsministerbostad till följd
av mordet på Olof Palme 1986.
